Og det er derfor Mads jeg snaggar so go dansk med deg
Hemma i sverige tycker man ju att mjaaa jo jag er nog rett bra po att prata engelska. FYYFAAAN. Vilket nederlag for sjelvfortroendet. Att hora sig sjelv prata ett annat sprok bland folk som har det som modersmol er
forrodande. Man blir ju even so illa tvungen att forsoka likna dialekten. Jag er en udalanning i allra hogsta grad.
Nu sitter jag her po mitt hostel. 109 heter det. Det ligger mitt i centrala Adelaide. Rummet er bra, om man jemfor med hostel i England. Denna resan er bland det besta i mitt liv, den och glasskolan. Ner man gor genom gatorna her legger man merke till alla ferger. Alla skyltar er antingen gula, blo, grona, roda eller lila. Typ. Pengarna likadant, man kan nestan krama ur ferger ur dem. Femmorna er blo, tjugorna roda osv... Fron sverige er man veldigt van vid det groa, bruna eller grona.
Det er ju trevlig med en fergklick, det behovs alltid. Piggt. Men jag kan tyverr mest bara tenka po vad det gor med miljon. Likaso i afferen alla forpackningarna er olika ferger och inte minst innehollet. Vet ni att de har liquid breakfast her. Det er liksom non blandning av flingor och mjolk. Ew. Cornflakesen som har blivit for mjuka slutar man ju eta?! Igor gick jag till Rundle Mall som er som en gata med massa afferer. Do gick jag forbi en kinesisk/asiatisk/thai (for att jag inte vet vilket av det det var)-restaurang. Jag tenkte att lite nudlar skulle bli lite omvexling i min cheeseburgare-epple-vattendiet. So jag bestellde vegetariska vorrullar med nudlar. Det var uppenbarligen so att man inte skulle eta det tillsammans for jag fick vorrullarna i ett paket for sig och inte po tallriken med nudlarna.
Det var en veldigt merklig smak po de darna vorrullarna. Innehollet smakade och sog precis ut som innehollet i kanelbullar. Eeeeewwww. Nudlarna var jettesota. Do tenkte jag sohar, undrar om de der asiaterna/kineserna/thailendarna har fott ge med sig vad geller smak ner de oppnade en restaurang her. Att de har fott gora allting sotare menar jag. So er det ju i sverige, der for de ju gora maten mindre stark for att folk ska eta. Novel, det var synd tyckte jag, 7 dollar i sjon. Po vegen hem derifron i alla fall gick jag forbi en sushi restaurang. Der stod en dam och bjod po sushibitar. Jag smakade en spicy tuna som inte var stark men god! Synd tenkte jag att jag hade hunnit kopa mig en cheeseburgare och kaffe po vegen fron den andra restaurangen.
Oj oj oj vad jag kan babbla om oviktiga saker. Det ska bli so kul att visa bilderna for alla sen. Idag er det lite molningt ute, och igorkvell var det lite for kallt for bara linne. Ikvell ska vi ut po en pub och lyssna po ett lokalt metalband. Hittills har jag faktiskt inte druckit alkohol, tro det eller ej. So det blir jagermeister och ol. Tack Linda for att vi ovade po snapsandet po julfesten. Nu saknar jag alla mina venner jettemycket och ser fram emot att spendera mellandagarna med er. (Om ni vill, jag tenker inte trenga mig po). :D
forrodande. Man blir ju even so illa tvungen att forsoka likna dialekten. Jag er en udalanning i allra hogsta grad.
Nu sitter jag her po mitt hostel. 109 heter det. Det ligger mitt i centrala Adelaide. Rummet er bra, om man jemfor med hostel i England. Denna resan er bland det besta i mitt liv, den och glasskolan. Ner man gor genom gatorna her legger man merke till alla ferger. Alla skyltar er antingen gula, blo, grona, roda eller lila. Typ. Pengarna likadant, man kan nestan krama ur ferger ur dem. Femmorna er blo, tjugorna roda osv... Fron sverige er man veldigt van vid det groa, bruna eller grona.
Det er ju trevlig med en fergklick, det behovs alltid. Piggt. Men jag kan tyverr mest bara tenka po vad det gor med miljon. Likaso i afferen alla forpackningarna er olika ferger och inte minst innehollet. Vet ni att de har liquid breakfast her. Det er liksom non blandning av flingor och mjolk. Ew. Cornflakesen som har blivit for mjuka slutar man ju eta?! Igor gick jag till Rundle Mall som er som en gata med massa afferer. Do gick jag forbi en kinesisk/asiatisk/thai (for att jag inte vet vilket av det det var)-restaurang. Jag tenkte att lite nudlar skulle bli lite omvexling i min cheeseburgare-epple-vattendiet. So jag bestellde vegetariska vorrullar med nudlar. Det var uppenbarligen so att man inte skulle eta det tillsammans for jag fick vorrullarna i ett paket for sig och inte po tallriken med nudlarna.
Det var en veldigt merklig smak po de darna vorrullarna. Innehollet smakade och sog precis ut som innehollet i kanelbullar. Eeeeewwww. Nudlarna var jettesota. Do tenkte jag sohar, undrar om de der asiaterna/kineserna/thailendarna har fott ge med sig vad geller smak ner de oppnade en restaurang her. Att de har fott gora allting sotare menar jag. So er det ju i sverige, der for de ju gora maten mindre stark for att folk ska eta. Novel, det var synd tyckte jag, 7 dollar i sjon. Po vegen hem derifron i alla fall gick jag forbi en sushi restaurang. Der stod en dam och bjod po sushibitar. Jag smakade en spicy tuna som inte var stark men god! Synd tenkte jag att jag hade hunnit kopa mig en cheeseburgare och kaffe po vegen fron den andra restaurangen.
Oj oj oj vad jag kan babbla om oviktiga saker. Det ska bli so kul att visa bilderna for alla sen. Idag er det lite molningt ute, och igorkvell var det lite for kallt for bara linne. Ikvell ska vi ut po en pub och lyssna po ett lokalt metalband. Hittills har jag faktiskt inte druckit alkohol, tro det eller ej. So det blir jagermeister och ol. Tack Linda for att vi ovade po snapsandet po julfesten. Nu saknar jag alla mina venner jettemycket och ser fram emot att spendera mellandagarna med er. (Om ni vill, jag tenker inte trenga mig po). :D
Its not a kite its a dragon
Ner jag satte mig po flyget till amsterdam visste jag inte alls vad som ventade. Do kendes allting veldigt spennande och so var det ju en mjukstart po vad som komma skulle, det flyget tog ju bara drygt en timme och tjugo minuter. Vel framme i amsterdam blev det till att leta rett gate och checka in biljetten. Jag satte mig och ventade po att timmarna skulle go. Do borjade en krypande kensla av att jag gor detta ensam. Hur ska jag fixa detta?!
So kom flyget som skulle ta elva timmar, snacka om att man blev nervos. Jag menar en timme och tjugo minuter har ju inte ens flyget tid att krasha po. Tenk do om det hender not med detta flyget efter tio timmar, do har man ju suttit der i tio timmar helt i onodan... Po flyget i alla fall satt jag brevid tvo trevliga eldre kinesiska herrar. En av dem visste inte riktigt hur man styrde filmkontrollen, so jag hjelpte honom litegrand. Sedan hjelpte han mig med att ta ut min bricka och se till so att jag fick jos. Mitt intryck var att kineser gor efter andan tjenster och gentjenster. Men snacka om att jag er fordomsfull som sitter her och seger sont efter att jag har suttit bredvid en i elva timmar.
Ner vi fick in frukost po planet bestellde jag det som inte hette porknonting, jag fick non omelett-liknande med bacon och champinjoner som sekert skulle smakat helt ok om jag inte varit nervos eller om kineserna bredvid mig inte satt och glatt surplade i sig grott flesk i non rinnande vis massa jag aldrig sett forr, den liknade jagvetintevad. So so mycket etande blev det inte (er det inte). Vel framme i Hong Kong var mitt forsta intryck att luften var fuktig och svor och andas, efter mer eftertanke tror jag det bara var po flygplatsen. Jag gick till mitt hotell som log i anslutning till flygplatsen och hela tiden overallt man kom klingade julsonger po kinavis. Ni vet so pling pling klong. So. De spelade even en taggatro, er det en julasong?
Det verkar som jag hade kunnat skriva flera sidor bara om resan men det jag so sakteliga ville fo fram her er att Australien er otroligt, det er mycket bettre en jag forvantade mig. Folk er venliga, oppna och LAID BACK. For att inte tala om dialekten. Tvo venner som jag har pratat med i over 6 or har jag entligen treffat. De er veldigt bra menniskor och har varit mona om att visa mig runt och se till att jag har det bra. Po detta viset har jag fott se sodant jag inte skulle sett annars. Det er so jevla fint her, so javla fint. Ni anar inte. Det kan inte fongas po foto even om jag forsoker. Det enda (ok inte det enda men for att forklara) som snurrar rundor i mit hoe er att jag vill inte oka hem harifron.
Vet ni vad jag har lert mig?! Saft heter cordial och australiensiska loter som piratiska.
So kom flyget som skulle ta elva timmar, snacka om att man blev nervos. Jag menar en timme och tjugo minuter har ju inte ens flyget tid att krasha po. Tenk do om det hender not med detta flyget efter tio timmar, do har man ju suttit der i tio timmar helt i onodan... Po flyget i alla fall satt jag brevid tvo trevliga eldre kinesiska herrar. En av dem visste inte riktigt hur man styrde filmkontrollen, so jag hjelpte honom litegrand. Sedan hjelpte han mig med att ta ut min bricka och se till so att jag fick jos. Mitt intryck var att kineser gor efter andan tjenster och gentjenster. Men snacka om att jag er fordomsfull som sitter her och seger sont efter att jag har suttit bredvid en i elva timmar.
Ner vi fick in frukost po planet bestellde jag det som inte hette porknonting, jag fick non omelett-liknande med bacon och champinjoner som sekert skulle smakat helt ok om jag inte varit nervos eller om kineserna bredvid mig inte satt och glatt surplade i sig grott flesk i non rinnande vis massa jag aldrig sett forr, den liknade jagvetintevad. So so mycket etande blev det inte (er det inte). Vel framme i Hong Kong var mitt forsta intryck att luften var fuktig och svor och andas, efter mer eftertanke tror jag det bara var po flygplatsen. Jag gick till mitt hotell som log i anslutning till flygplatsen och hela tiden overallt man kom klingade julsonger po kinavis. Ni vet so pling pling klong. So. De spelade even en taggatro, er det en julasong?
Det verkar som jag hade kunnat skriva flera sidor bara om resan men det jag so sakteliga ville fo fram her er att Australien er otroligt, det er mycket bettre en jag forvantade mig. Folk er venliga, oppna och LAID BACK. For att inte tala om dialekten. Tvo venner som jag har pratat med i over 6 or har jag entligen treffat. De er veldigt bra menniskor och har varit mona om att visa mig runt och se till att jag har det bra. Po detta viset har jag fott se sodant jag inte skulle sett annars. Det er so jevla fint her, so javla fint. Ni anar inte. Det kan inte fongas po foto even om jag forsoker. Det enda (ok inte det enda men for att forklara) som snurrar rundor i mit hoe er att jag vill inte oka hem harifron.
Vet ni vad jag har lert mig?! Saft heter cordial och australiensiska loter som piratiska.
Räknar ner dagarna...
Här sitter jag i min godan ro och har nästan smält det jag skämdes över efter fimans julfest i lördags. Då ringer jag till Linda och det hjälper mig inte. Nej tvärtom kommer det jag nästan smält tillbaka igen, dubbelt upp. Det visar sig nämligen att jag förträngt lite. Eller spriten kanske hjälpte till med den lilla saken, jag vet inte?!
I alla fall så var inte dansen, (studsa runt med stelopererade höfter och försöka ta rätt ben fram och rätt ben bak, ett två NEJ ett ett två! Nej!) eller djupa diskussioner det pinigaste. Nej ty det slutade inte där. Ett fikon och en puss på pannan hade totalt försvunnit ur mitt medvetande men så fort Linda sa det kom allt tillbaka.
Det fenomenet som kallas dåns är minsjäl inte det enklaste. Det jobbigaste är att man är så ovan vid att stå en främmande karl så nära, så tätt inpå liksom. Inkräktandes i min personliga space. Tänk om jag luktar svett? Eller snaps? Men likförbaskat så efter ytterligare några snaps är det inte så himla jobbigt längre. Då tycks inte ens de stapplande dansstegen bekymra en. Hugaligen!
Med detta sagt vill jag konstatera att det var en julfest att hänga i granen. Med allt som hör till.
Fikon är fula och mozartkulor som inte är mozartkulor ger jag inte mycket för...
I alla fall så var inte dansen, (studsa runt med stelopererade höfter och försöka ta rätt ben fram och rätt ben bak, ett två NEJ ett ett två! Nej!) eller djupa diskussioner det pinigaste. Nej ty det slutade inte där. Ett fikon och en puss på pannan hade totalt försvunnit ur mitt medvetande men så fort Linda sa det kom allt tillbaka.
Det fenomenet som kallas dåns är minsjäl inte det enklaste. Det jobbigaste är att man är så ovan vid att stå en främmande karl så nära, så tätt inpå liksom. Inkräktandes i min personliga space. Tänk om jag luktar svett? Eller snaps? Men likförbaskat så efter ytterligare några snaps är det inte så himla jobbigt längre. Då tycks inte ens de stapplande dansstegen bekymra en. Hugaligen!
Med detta sagt vill jag konstatera att det var en julfest att hänga i granen. Med allt som hör till.
Fikon är fula och mozartkulor som inte är mozartkulor ger jag inte mycket för...
De kan la quitta
Igår kom jag på att jag nog skriver väldigt ego på min blogg. Men det är väl det bloggar är till för kom jag på sen. Eller?
Ofta använder jag mig av låttexter också, men det är för att de beskriver precis som jag känner och det känns ju löjligt att sitta och försöka komma på hur jag ska formulera det när jag vet att det finns i en låttext. Puh (Konstpaus) (eller andningspaus i alla fall). Jag har beklagat mig till mina närmaste hur jag ibland känner mig väldigt osäker på jobbet, nytt som det är och allt. Idag kom jag underfund med vad det kan vara som påverkar den saken, och det är vilka jag jobbar med. Helt avgörande. Väldigt intressant. Vad säger det om mig, om de? Folks utstrålning avgör om jag vet precis hur jag ska skruva ner ventilen med det stora rörtången, eller om jag kanske inte alls vågar röra på mig för då står jag i vägen. Jävligt intressant om ni frågar mig. Något som jag skulle vilja gå till botten med. Men det kommer nog dessvärre inte kunna gås till botten med.
Hörni det ser ut som mina läsare har ökat till 8st. Två gånger i veckan i alla fall. Det tackar jag gudarna för. Eller er som läser. Allt är relativt.
Ofta använder jag mig av låttexter också, men det är för att de beskriver precis som jag känner och det känns ju löjligt att sitta och försöka komma på hur jag ska formulera det när jag vet att det finns i en låttext. Puh (Konstpaus) (eller andningspaus i alla fall). Jag har beklagat mig till mina närmaste hur jag ibland känner mig väldigt osäker på jobbet, nytt som det är och allt. Idag kom jag underfund med vad det kan vara som påverkar den saken, och det är vilka jag jobbar med. Helt avgörande. Väldigt intressant. Vad säger det om mig, om de? Folks utstrålning avgör om jag vet precis hur jag ska skruva ner ventilen med det stora rörtången, eller om jag kanske inte alls vågar röra på mig för då står jag i vägen. Jävligt intressant om ni frågar mig. Något som jag skulle vilja gå till botten med. Men det kommer nog dessvärre inte kunna gås till botten med.
Hörni det ser ut som mina läsare har ökat till 8st. Två gånger i veckan i alla fall. Det tackar jag gudarna för. Eller er som läser. Allt är relativt.
