Og det er derfor Mads jeg snaggar so go dansk med deg

Hemma i sverige tycker man ju att mjaaa jo jag er nog rett bra po att prata engelska. FYYFAAAN. Vilket nederlag for sjelvfortroendet. Att hora sig sjelv prata ett annat sprok bland folk som har det som modersmol er
forrodande. Man blir ju even so illa tvungen att forsoka likna dialekten. Jag er en udalanning i allra hogsta grad.

Nu sitter jag her po mitt hostel. 109 heter det. Det ligger mitt i centrala Adelaide. Rummet er bra, om man jemfor med hostel i England. Denna resan er bland det besta i mitt liv, den och glasskolan. Ner man gor genom gatorna her legger man merke till alla ferger. Alla skyltar er antingen gula, blo, grona, roda eller lila. Typ. Pengarna likadant, man kan nestan krama ur ferger ur dem. Femmorna er blo, tjugorna roda osv... Fron sverige er man veldigt van vid det groa, bruna eller grona.

Det er ju trevlig med en fergklick, det behovs alltid. Piggt. Men jag kan tyverr mest bara tenka po vad det gor med miljon. Likaso i afferen alla forpackningarna er olika ferger och inte minst innehollet. Vet ni att de har liquid breakfast her. Det er liksom non blandning av flingor och mjolk. Ew. Cornflakesen som har blivit for mjuka slutar man ju eta?! Igor gick jag till Rundle Mall som er som en gata med massa afferer. Do gick jag forbi en kinesisk/asiatisk/thai (for att jag inte vet vilket av det det var)-restaurang. Jag tenkte att lite nudlar skulle bli lite omvexling i min cheeseburgare-epple-vattendiet. So jag bestellde vegetariska vorrullar med nudlar. Det var uppenbarligen so att man inte skulle eta det tillsammans for jag fick vorrullarna i ett paket for sig och inte po tallriken med nudlarna.

Det var en veldigt merklig smak po de darna vorrullarna. Innehollet smakade och sog precis ut som innehollet i kanelbullar. Eeeeewwww. Nudlarna var jettesota. Do tenkte jag sohar, undrar om de der asiaterna/kineserna/thailendarna har fott ge med sig vad geller smak ner de oppnade en restaurang her. Att de har fott gora allting sotare menar jag. So er det ju i sverige, der for de ju gora maten mindre stark for att folk ska eta. Novel, det var synd tyckte jag, 7 dollar i sjon. Po vegen hem derifron i alla fall gick jag forbi en sushi restaurang. Der stod en dam och bjod po sushibitar. Jag smakade en spicy tuna som inte var stark men god! Synd tenkte jag att jag hade hunnit kopa mig en cheeseburgare och kaffe po vegen fron den andra restaurangen.

Oj oj oj vad jag kan babbla om oviktiga saker. Det ska bli so kul att visa bilderna for alla sen. Idag er det lite molningt ute, och igorkvell var det lite for kallt for bara linne. Ikvell ska vi ut po en pub och lyssna po ett lokalt metalband. Hittills har jag faktiskt inte druckit alkohol, tro det eller ej. So det blir jagermeister och ol. Tack Linda for att vi ovade po snapsandet po julfesten. Nu saknar jag alla mina venner jettemycket och ser fram emot att spendera mellandagarna med er. (Om ni vill, jag tenker inte trenga mig po). :D

Kommentarer
Postat av: Emma

haha! Det går verkligen att relatera till det du skriver Ellen! Jag har alltid trott jag var så jävla bra på att prata engelska men tydligen har också jag levt i en lögn! haha

2010-12-18 @ 11:52:08
Postat av: mimmi bäcklin

DU FÅR TRENGA DIG PO!

puss

2010-12-18 @ 22:09:04
URL: http://mymlomist.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0