I don't wanna grow up

When I'm lyin' in my bed at night
I don't wanna grow up
Nothin' ever seems to turn out right
I don't wanna grow up
How do you move in a world of fog
That's always changing things
Makes me wish that I could be a dog
When I see the price that you pay
I don't wanna grow up
I don't ever wanna be that way
I don't wanna grow up

Seems like folks turn into things
That they'd never want
The only thing to live for
Is today...
I'm gonna put a hole in my TV set
I don't wanna grow up
Open up the medicine chest
And I don't wanna grow up
I don't wanna have to shout it out
I don't want my hair to fall out
I don't wanna be filled with doubt
I don't wanna be a good boy scout
I don't wanna have to learn to count
I don't wanna have the biggest amount
I don't wanna grow up

Well when I see my parents fight
I don't wanna grow up
They all go out and drinking all night
And I don't wanna grow up
I'd rather stay here in my room
Nothin' out there but sad and gloom
I don't wanna live in a big old Tomb
On Grand Street

When I see the 5 o'clock news
I don't wanna grow up
Comb their hair and shine their shoes
I don't wanna grow up
Stay around in my old hometown
I don't wanna put no money down
I don't wanna get me a big old loan
Work them fingers to the bone
I don't wanna float a broom
Fall in love and get married then boom
How the hell did I get here so soon
I don't wanna grow up


Du och jag är av ett annat slag

December? Va? Nej. Oj. Det går undan. Fast jag hänger inte med. Det känns lite som när man ramlar av en hästovagn men lyckas hålla kvar i en repbit så man hänger där bak och dinglar. De stora stenarna man råkar studsa rätt in i är det som väcker en ibland. Då och då, när det behövs. Jag vet inte vad det är för värld man tror man går omkring i. Sin egen? Ja.

Nu när man är på praktik 6.30-15.30 är man för lat för sitt eget bästa. Jag ska baka lussebullar, knäck, bröd. Jag ska laga storkok och frysa in, jag ska ut och gå i friska luften, jag ska handla laktasintabletter.  Det jag EGENTLIGEN gör är att jag äter när jag kommer hem, sätter mig i soffan och slut. Men samtidigt lyckas jag gå vidare utan allt för stort dåligt samvete. För jag är helt av den inställningen att var sak har sin tid.

Om sisådär en två veckor ska vi ha ett stort glashistoriaprov på sex sekler glas, deras konstnärer, glasmästare och årtal. Jag bestämde mig för att plugga järnet i fem veckor innan, Blir ni förvånade om jag säger att så blev inte fallet? Nej inte jag heller.

Men som sagt, var sak har sin tid och det kommer dyka upp en tid då jag pluggar fem veckor innan provet. Det är bara det att det är inte nu.



Min mun säger en sak men hjärnan tänker en annan.

I vilket fall som helst är glas det jag vill ägna mitt liv åt.

På nyheterna pratar de om krig och snö. Jag längtar efter en viss persons håriga bröst.



Tack

Jaha, det var en riktig utmaning
Inget fjams som dansa runt i ring

Du mot jag i stora vida världen
Tur att tiden ska fyllas med dikt
Utan det så tär den'
Detta skulle kunna skapa konflikt
Men med dig och mig som huvudäggen
Kan shakespeare slänga sig i väggen

Skicklighet på högsta nivå
Är vårt egna smultronstrå
Så visa mig nu din ed
Och säg vad du har att komma med
Tänk riktigt noga utan att bli fast
Så svara jag dig när jag INTE har lunchrast...

Tom väntar.

Jag tänkte skriva ett inlägg om min dator, ja det är jag trots allt skyldig den, min hjärtevän. Eller kanske inte ett inlägg men en dikt. Eller ja, kanske inte en dikt men i alla fall en hyllning. Eller. En presentation snarare...

Min dator gör som den vill
Som en påse kamomill(te)
Min dator är fin
Som en kanin
Min dator är stor
Precis som kor
Min dator är lugn
Som en filbunke
Till skillnad från mig
När den hänger sig

Man lär känna sin dator, eller jag min. Min dator (låt oss kalla den Desireé) har många små egenheter. Som man helt enkelt måste lära sig förstå. Ibland stänger Desireé av sig, för att hon vill. För att sedan ge mig ett felmeddelande där det står: The system has recovered from a serious error. Det är något som skrämmer mig litegrann. Ibland blir inte saker sparade, som ska bli sparade. Då och då går det så trögt att det tar tio minuter att starta internet. Eller, vid de tidpunkterna tar det minst tio minuter att starta något överhuvudtaget. Då har jag ett litet trix. Vid dessa tillfällen tar jag bort något från hårddisken. En film, ett litet onödigt spel eller liknande. Sedan så är den som ny igen! Mmmmumma!

Det blev ju minsann en dikt ändå! Ja, jag antar jag saknar dikttiden med Linda. Det var (dikt)tider det!

På grund av detta ligger min dator mig varmt om hjärtat. Det är bara jag som känner den. Ja, jo. Såede.




Nu kan jag faktiskt se vem du är. Ja, fy fanken för de, jag känner mig sne.

För cirka en timme sen sjönk jag ner mig i datorstolen och tänkte; Gööööud vad skönt med utbildning utan läxor. Den enda tillstymmelse till läxa är att göra en ritning till en vas (om vi inte ville stanna 20 min och göra det). Men nu en timme senare när jag kommer på mig själv att sitta och skadeglädjas åt vissa personer fulhet (personer som inte alls är så fula) ((Ni vet vad jag menar...Ex: Jaaamen där är en utbukting på näsan, så jag är mycket snyggare)) Så undrar jag om en läxa eller två kanske skulle suttit på sin plats.

Nej förresten. Jag skojjabah. Det är underbart med en så pass praktisk utbildning, och nu har vi fått börja blåsa. Tänk det. Ja jo.

Nu ska jag göra något vettigt och inte sitta här och gräma mig. Varför blir det alltid så förövrigt?

När det gäller gymmet så HAR jag kommit till paradiset. Jag kom på en liten dikt när jag simmade. (Eller var det när jag satt i bubbelpoolen?)


Bassäng ute, bassäng inne
Lugn i hjärta, snygg i sinne

Det var jag. Hur mår ni?

Skafyllamp3nmedgladalåtar.

Det går framåt nu. Rätt så fort om jag får säga det själv. Om tre veckor går vi ut i praktik. Oj oj oj... Men så kul det är! Jag är helt rätt, det känns perfekt! En liten sak kunde gjort det bättre. Om mina bättre vänner bodde här. I samma kvarter, i samma hus helst. Men medveten som jag är förstår jag att det inte kommer hända. Inte än på ett tag. När vi sitter där i gungstolen och stickar, då kanske! Ja, det får bli min förhoppning. Något måste jag ju se framemot nu när min för närvarande näst sista dröm gick i uppfyllelse. Den sista ligger fortfarande och gnager. Men än så länge är det ingen ko på isen när det gäller den drömmen. Det är snarare en tjur. Som jag lagt på is. Ha ha ha.

Inflyttningsgille är i antågande, och jag längtar så efter att få träffa alla på samma gång. Ja, alla utom Emma. För hon var upptagen. För att vara på den klara sidan så säger jag det rätt ut; Pojkvänner och eventuella bröder är också välkomna. Om ni anser det lämpligt det vill säga.

Tillbaks till nuet. På tre veckor har vi lärt oss mycket. Tex Fånga an på spik, fånga an till fot,  fånga an på puntel, göra navel, välsa puntel, välsa på bleck, forma med skärsax. För att nämna något. Tro det eller ej, men dessa rörelser gör sig mycket bra på dansgolvet. Linda, detta är något jag kommer anamma när du och jag är på bånken (eller diverse)  nästa gång, och då förväntar jag mig att du dansar med mig. Jag ska bara först få till detaljerna, senså. :)

Nu ska jag ringa tandläkaren och omboka min tid. Oh göuuud. Ångest.

Sen ska jag ut och gå, rensa huvudet. Underbart! Ps. Jag har mitt gymkort nu. Vilket innebär tillgång till utebubbelpool, utebassäng, innebassäng, gymmet, passen, bastu. Allt helt nybyggt och fullt av glaskonsverk. Är jag i paradiset? Ds.

Spik, pipa, puntel, snabel och pasta med pesto

HEJ!

Oj, Som ni ser har jag inte haft internet. Men även om jag haft det, hade jag inte haft tid att skriva. Jag tycker det gått år sedan jag var inne här överhuvudtaget, men egentligen har det bara gått en månad. Ändå har man missat aallt! I alla fall på fisbok.

En ny era har tagit sin början, här mitt ute i skogen i mörka småland. Nu var jag kanske lite over the top där. Men, ja...ungefär så. Mycket nya intryck, nya människor, nya upplevelser och nya erfarenheter. I skolan trivs jag så jag kan bo där (förutom företagsekonomi som tvärtom tar död på mig).

Men hur mycket nytt man än börjar på så gör gammalt groll sig alltid påmint, på gott eller ont. Det vet jag inte men det visar väl sig.

Hemma i radhuset är inte allt fullt lika bra, men nästan. Det är lite ensamt, men då går jag ut och går. Med min grillvagn, min grillvagn av trå plåt och plast. Nej, jag skojade bara, jag har inte ens en grillvagn. Tyvärr.

Körkortet är jag fortfarande överlycklig för och tror det knappt, så det tittar man på med jämna mellanrum. Visar gärna upp det med. OM man håller över bilden. Såklart.

Jag sitter nu och lyssnar på BRA musik. Återigen märker jag att det är det som gör mig lyckligast. Utan en tvekan.

Ellen - I harmoni/symfoni


En bild säger mer än tusen ord, och tur är väl det

























Och med detta ville jag bara berätta hur min sommar hittills har varit.

Tjofaderittan

I helgen som gick upptäckte jag och två av mina bättre vänninor att vi har dolda talanger. Ja, vi kan faktiskt sjunga opera. En är falsett, en är tenor, och en är lite mer barsk och bondsk i sin framtoning. Dessa tre talanger sammanfogade blir ett historiskt mästerverk. Det vill jag lova. Vi var så glada när vi kom på detta att vi lät halva Kristianstad lyssna på våra underbart honungslena toner. Fansen gapade och ropade till oss, de ville så gärna komma nära. De hade erbjudanden som Emma stolt tackade nej till. Pffft sa hon. Nej, tack! Vi har mer utav det HÄRINNE! Ungefär så. Tonerna som flödade ut över den eftermiddagströtta staden var inga mindre än, just det, La Voix. Utan att skryta kan jag medge att vi gav låten en tuch som ingen tidigare givit den. Det var helt enkelt perfektion.

Med denna sköna känsla i ryggsäcken stormade vi iväg från Östra Storgatan och in på musikområdet. Stolta steg vi tog och i åtanken om att vi var bättre än alla i närheten gjorde vi tivolirock osäkert.

Det mina vänner, var en helg som vi gjorde roligare än den egentligen var. Något som man enbart kan göra i goda vänners sällskap.

Misstanken bekräftad - Grannen är officiellt dum i huvudet

Jag har anat, jag har tänkt, jag har kännt. Senaste dygnet har jag även fått bevis. Det måste sannerligen vara något som inte står rätt till i knoppen på vår kära granne. Igårkväll började det hela med att det spred sig en förnimbar odör utav röklukt in genom våra fönster. Några minuter senare började applåderna och skrålandet, inte var det från publiken framför scenen på stora torg. Nej, det var från lägenheten bredvid där de hänger sig ut från den franska balkongen rökandes och gapandes.


Helt ok - tänkte jag. Han har ju inte låtit på över en vecka.

Senare när vi kom in efter en tur på festivalen, så har de satt igång på redigt. Det man möts av i korridoren (förutom den påträngande rökdoften) är en basgång som sätter rytmen i hjärtat på spel. Jag går lite närmare deras dörr pga ren nyfikenhet. Het - med Björn Rosenström är den låt som spelas. Inte på högsta volym. Nej detta är något mycket mer än så. En liten tanke slår mig utanför hans dörr; Om det låter såhär mycket utanför, hur låter det innanför? Trots allt är det nyrenoverade lägenheter. Som förövrigt känns bra isolerade.

Nåväl, denna lilla tanke utvecklas senare till ett mer eller mindre påstående som skall delges strax. Vår kära granne och hans gäng, av mig även kallat patrask, vill gärna vara delaktiga i sångerna. Då de sjunger med. Det räcker inte för oss att höra låten i sig. Nej, vi ska även ta del av hela patraskets vackra basstämmor. De skriker. De använder all sin kraft för att få ut ljud genom munhålan. Något som jag inte nämnt är att man hör ju vilken låt det är Ohja! Det är snarare svårt att INTE höra vilken låt det är. Nu tänkte jag ge er ett litet smakprov på låtarna de avnjuter:


Emil - Fattig bonddräng
Lady Gaga - Pokerface
Sabaton - Proma Victoria (Kom och hjälp mig)
Hammerfall - Hearts on fire
Magnus Uggla - Hela registret
Madicken (Piluttavisan) remix
och en massa techno som jag gladeligen inte kan återge i namn.


Detta, kära läsare. Är inte vad som tog mitt tålamod. De slutade i god tid (kl 12), när de skrikandes gick ut på torget. Helt ok, enligt mig. Det som var min droppe, var när de imorse. Kl 9.00. Körde igång igen. Nu en salig blandning av Ariel - Havet är djupt, Perikles - Var ska vi sova inatt samt allas vår "Trasdockorna".

Så till min slutsats, mitt påstående: Då de till synes och höres, inte gör något annat än sitter och SKRIKER med i låtar, (kan tänkas att de har ögonkontakt med varandra) Bryr sig inte ett dugg om att de stör grannarna. så ÄR MIN GRANNE SJUK I HUVET.

Nu ska jag gå och slå huvudet i väggen, för att få tyst på de arga tankarna som flödar därinne. Pungt SLUT.


Sonja Aldén och Martin Stenmarck gör i jämförelse tappra försök.

På en strand. Närmare bestämt stranden vid luhrsjön sitter jag och solar. Det är en hel del badgäster som spelar fotboll, lyssnar på musik med mera. När jag plötsligt kommer på mig själv att min reaktion, hur mycket jag än inte vill, är att se ner på de som verkligen lyssnar på techno med vilje och tycker det är bra. Jag får en äckelkänsla och kan se framför mig mitt ansiktsuttryck (som på studentbilderna)...

Tycker JAG detta, Jag? Som är så emot fördomar... (Ha ha, försöker i alla fall). Men å andra sidan kanske fenomenet skulle räknas som en instinkt snarare än en åsikt, att jag drar på näs- och pannbenet direkt när ljudvågor som dessa når mina öronhålor. Utan att hinna tänka efter.

Musiken säger mycket om personen i fråga. Detta säger även en hel del om mig. Men hörni ärligt talat;

"God is a girl
Whatever you say
Can you believe it
Can you recieve it"
(så går den hela låten igenom).

Lyssnar man på ovanstående kan man inte ha alla dörrar i stallet.

Ellen - på en parkbänk






Trying to catch an hour on the sun

Igårkväll led jag av svår separationsångest blandat med framtidsångest. Linda, Jessica åkte ifrån mig efter en helg med många skratt och fest... Ulrika hade redan gett sig iväg. Det regnade ute. Det var sista dagen på min semester. Jag måste säga att jag fick en släng av depression ett tag där. Inget är kul längre. Tills jag fick ett samtal från två små damer som hade tappat bort kudden. Ut i ösregnet fick jag gå och leta. Där låg den. Alldeles ensam och dyngsur på trottoaren. Det gav mig en liten glimt av vad som är roligt igen, och idag känner jag inte av ångesten. Slutklämmen nu sätter igång. Sen börjar något utöver det vanliga...

En mjukstart på jobbandet känns det som, med denna veckan jag gillar bäst. Ledig mån, ledig fre. Inga tidiga mornar. Phu!

Vilken trevlig sista helg på semestern sedan. Den kunde inte blivit bättre. Eller, jag skulle varit med på nattdoppet möjligen. Kul att se bilderna sen!




När M lyssnar på ljudbok vibrerar ljudvågorna lite mindre

Phisen och jag ställer återigen oss frågan. ÄR det oss det är fel på? Eller resten av folket? Hur många gånger man än ställer den tycks ingen respons vilja ge sig till känna. Speciellt nu, nu skulle man vilja ha ett svar. Slippa gå runt med ögon stora som fotbollar av förvåning. Nästa liknande information kommer jag dock inte bli förvånad över. Den kommer landa mjukt i min famn och jag kommer vara förberedd. Om jag inte skrattar rätt ut det vill säga. NU kan väl inget förvåna en längre, eller? Phisen skyller på lågkonjunkturen och jag håller med, för ännu en gång har vi något att luta oss tillbaka emot. Något som styrker vår teori att det är faktiskt inte oss det är fel på. Det är ju en bult i ölandsbron så att säga.

Semestern har börjat och med tanke på vädret så kan det inte bli bättre. Man vill bara bada hela tiden. Synd att det inte är så varmt i vattnet som man skulle vilja. Tur att man kan bada ändå.

Imorgon beger vi oss till den kungliga huvudstaden och sover på hotell, äter hotellfrukost, och njuter lite mer. MMmmmm säger jag. Ingalunda säger Barbro.

Nu blir det till att ladda mp3-spelaren med god musik. TIPS, Tack!

Medborgare om etthundra år, finns du ej längre till

Börja göra något åt livet igen. Oh GÖöööud. Blotta tanken är mig övermäktig.
Men tanken att detta är något jag vill, har velat och drömt om, är en mycket välkommen tanke.

Jag är helt utmattad och tom. Tom är det absolut bästa ordet att beskriva mig dagen efter. Tom - nothing more, nothing less. Detta försöker man då förgäves fylla med mat som doftar och ser underbart gott ut. Tills första tuggan, då det känns som den och lite till ska komma upp igen. Rent slut är jag med då mina nerver inte låter mig sova, nej gud nej varför skulle de? Iställer låter de min mage härja och burra så mycket som möjligt. Då jag kramaktigt håller mig i täcket och bävar för att behöva klä på mig, gå hela vägen till tjottahejti och hoppas att man inte väcker svärföräldrarna. De är allt lite busiga de där nerverna. De tycker om att spela mig spratt. Vänta bara tills nästa gång jag går på min sista nerv, då ska jag allt klippa av den! Då kanske de får vad de tål.

Nu ska jag kela med M. Tar till vara på det kel man får nuförtiden.

På väg...

Sista veckan på jobbet. Innan semestern alltså. Det känns toppen, jag och en av mina bättre vänner ska skicka bidrag till melodifestivalen. Vi ska rimma. Framför mig är sommaren, tivolirock, havet, solen. Och förövrigt så kom jag in...

RSS 2.0