snudan

Jag tänkte skriva ett inlägg om min dator, ja det är jag trots allt skyldig den, min hjärtevän. Eller kanske inte ett inlägg men en dikt. Eller ja, kanske inte en dikt men i alla fall en hyllning. Eller. En presentation snarare...

Min dator gör som den vill
Som en påse kamomill(te)
Min dator är fin
Som en kanin
Min dator är stor
Precis som kor
Min dator är lugn
Som en filbunke
Till skillnad från mig
När den hänger sig

Man lär känna sin dator, eller jag min. Min dator (låt oss kalla den Desireé) har många små egenheter. Som man helt enkelt måste lära sig förstå. Ibland stänger Desireé av sig, för att hon vill. För att sedan ge mig ett felmeddelande där det står: The system has recovered from a serious error. Det är något som skrämmer mig litegrann. Ibland blir inte saker sparade, som ska bli sparade. Då och då går det så trögt att det tar tio minuter att starta internet. Eller, vid de tidpunkterna tar det minst tio minuter att starta något överhuvudtaget. Då har jag ett litet trix. Vid dessa tillfällen tar jag bort något från hårddisken. En film, ett litet onödigt spel eller liknande. Sedan så är den som ny igen! Mmmmumma!

Det blev ju minsann en dikt ändå! Ja, jag antar jag saknar dikttiden med Linda. Det var (dikt)tider det!

På grund av detta ligger min dator mig varmt om hjärtat. Det är bara jag som känner den. Ja, jo. Såede.

För cirka en timme sen sjönk jag ner mig i datorstolen och tänkte; Gööööud vad skönt med utbildning utan läxor. Den enda tillstymmelse till läxa är att göra en ritning till en vas (om vi inte ville stanna 20 min och göra det). Men nu en timme senare när jag kommer på mig själv att sitta och skadeglädjas åt vissa personer fulhet (personer som inte alls är så fula) ((Ni vet vad jag menar...Ex: Jaaamen där är en utbukting på näsan, så jag är mycket snyggare)) Så undrar jag om en läxa eller två kanske skulle suttit på sin plats.

Nej förresten. Jag skojjabah. Det är underbart med en så pass praktisk utbildning, och nu har vi fått börja blåsa. Tänk det. Ja jo.

Nu ska jag göra något vettigt och inte sitta här och gräma mig. Varför blir det alltid så förövrigt?

När det gäller gymmet så HAR jag kommit till paradiset. Jag kom på en liten dikt när jag simmade. (Eller var det när jag satt i bubbelpoolen?)

Det går framåt nu. Rätt så fort om jag får säga det själv. Om tre veckor går vi ut i praktik. Oj oj oj... Men så kul det är! Jag är helt rätt, det känns perfekt! En liten sak kunde gjort det bättre. Om mina bättre vänner bodde här. I samma kvarter, i samma hus helst. Men medveten som jag är förstår jag att det inte kommer hända. Inte än på ett tag. När vi sitter där i gungstolen och stickar, då kanske! Ja, det får bli min förhoppning. Något måste jag ju se framemot nu när min för närvarande näst sista dröm gick i uppfyllelse. Den sista ligger fortfarande och gnager. Men än så länge är det ingen ko på isen när det gäller den drömmen. Det är snarare en tjur. Som jag lagt på is. Ha ha ha.

Inflyttningsgille är i antågande, och jag längtar så efter att få träffa alla på samma gång. Ja, alla utom Emma. För hon var upptagen. För att vara på den klara sidan så säger jag det rätt ut; Pojkvänner och eventuella bröder är också välkomna. Om ni anser det lämpligt det vill säga.

Tillbaks till nuet. På tre veckor har vi lärt oss mycket. Tex Fånga an på spik, fånga an till fot,  fånga an på puntel, göra navel, välsa puntel, välsa på bleck, forma med skärsax. För att nämna något. Tro det eller ej, men dessa rörelser gör sig mycket bra på dansgolvet. Linda, detta är något jag kommer anamma när du och jag är på bånken (eller diverse)  nästa gång, och då förväntar jag mig att du dansar med mig. Jag ska bara först få till detaljerna, senså. :)

Nu ska jag ringa tandläkaren och omboka min tid. Oh göuuud. Ångest.

Sen ska jag ut och gå, rensa huvudet. Underbart! Ps. Jag har mitt gymkort nu. Vilket innebär tillgång till utebubbelpool, utebassäng, innebassäng, gymmet, passen, bastu. Allt helt nybyggt och fullt av glaskonsverk. Är jag i paradiset? Ds.

I helgen som gick upptäckte jag och två av mina bättre vänninor att vi har dolda talanger. Ja, vi kan faktiskt sjunga opera. En är falsett, en är tenor, och en är lite mer barsk och bondsk i sin framtoning. Dessa tre talanger sammanfogade blir ett historiskt mästerverk. Det vill jag lova. Vi var så glada när vi kom på detta att vi lät halva Kristianstad lyssna på våra underbart honungslena toner. Fansen gapade och ropade till oss, de ville så gärna komma nära. De hade erbjudanden som Emma stolt tackade nej till. Pffft sa hon. Nej, tack! Vi har mer utav det HÄRINNE! Ungefär så. Tonerna som flödade ut över den eftermiddagströtta staden var inga mindre än, just det, La Voix. Utan att skryta kan jag medge att vi gav låten en tuch som ingen tidigare givit den. Det var helt enkelt perfektion.

Med denna sköna känsla i ryggsäcken stormade vi iväg från Östra Storgatan och in på musikområdet. Stolta steg vi tog och i åtanken om att vi var bättre än alla i närheten gjorde vi tivolirock osäkert.

Det mina vänner, var en helg som vi gjorde roligare än den egentligen var. Något som man enbart kan göra i goda vänners sällskap.

På en strand. Närmare bestämt stranden vid luhrsjön sitter jag och solar. Det är en hel del badgäster som spelar fotboll, lyssnar på musik med mera. När jag plötsligt kommer på mig själv att min reaktion, hur mycket jag än inte vill, är att se ner på de som verkligen lyssnar på techno med vilje och tycker det är bra. Jag får en äckelkänsla och kan se framför mig mitt ansiktsuttryck (som på studentbilderna)...

Tycker JAG detta, Jag? Som är så emot fördomar... (Ha ha, försöker i alla fall). Men å andra sidan kanske fenomenet skulle räknas som en instinkt snarare än en åsikt, att jag drar på näs- och pannbenet direkt när ljudvågor som dessa når mina öronhålor. Utan att hinna tänka efter.

Musiken säger mycket om personen i fråga. Detta säger även en hel del om mig. Men hörni ärligt talat;

Igårkväll led jag av svår separationsångest blandat med framtidsångest. Linda, Jessica åkte ifrån mig efter en helg med många skratt och fest... Ulrika hade redan gett sig iväg. Det regnade ute. Det var sista dagen på min semester. Jag måste säga att jag fick en släng av depression ett tag där. Inget är kul längre. Tills jag fick ett samtal från två små damer som hade tappat bort kudden. Ut i ösregnet fick jag gå och leta. Där låg den. Alldeles ensam och dyngsur på trottoaren. Det gav mig en liten glimt av vad som är roligt igen, och idag känner jag inte av ångesten. Slutklämmen nu sätter igång. Sen börjar något utöver det vanliga...

En mjukstart på jobbandet känns det som, med denna veckan jag gillar bäst. Ledig mån, ledig fre. Inga tidiga mornar. Phu!

Semestern har börjat och med tanke på vädret så kan det inte bli bättre. Man vill bara bada hela tiden. Synd att det inte är så varmt i vattnet som man skulle vilja. Tur att man kan bada ändå.

Imorgon beger vi oss till den kungliga huvudstaden och sover på hotell, äter hotellfrukost, och njuter lite mer. MMmmmm säger jag. Ingalunda säger Barbro.

Nu blir det till att ladda mp3-spelaren med god musik. TIPS, Tack!

Sista veckan på jobbet. Innan semestern alltså. Det känns toppen, jag och en av mina bättre vänner ska skicka bidrag till melodifestivalen. Vi ska rimma. Framför mig är sommaren, tivolirock, havet, solen. Och förövrigt så kom jag in...

Och på bättringsvägen därtill. Förkylningen håller på att släppa och jag kan sakta men säkert krypa ur min puppa återigen. Igår när jag var (enligt mig) väldigt sjuk och ensam och in pain tittade jag på film och tv efter vartannat. Maverick var såklart en av filmerna, och återigen kom jag fram till att det är min absoluta favoritfilm. Något jag tycks glömma för att sedan komma på det igen när den kommer på tal. Något annat som jag alltid glömmer är slutet på filmen. Sedär, det måste ju vara en PERFEKT film helt enkelt. Det är den ju också.

Imorgon ska min kusin, som jag inte träffat på alldeles för länge, spela på bånken. Som förband till Poodles, vilket är mindre viktigt, för att inte säga oviktigt. Dem ger jag inte mycket för. Det ska i vilket fall bli kul och jag hoppas att jag inte är alltför trött nu efter att jag har varit sjuk. Vad ska du göra i helgen?

 Nu ska jag gå och inhandla förfriskningsdrycker till morgondagen. För det hinns inte med imorgon.

Du vill så du kan
Jag sa du kan om du vill, du vill så du kan
Jag sa du kan om du vill, du vill så du kan

Dom som styr vår värld är inkompetenta
Varför be om tillstånd varför lyda vänta
Varför slösa tid vi har väl velat klart
Uppenbart något måste hända snart
I en rasande fart har dom tärt på vårt klot
Dom har gjort drömmar till aska och sot
Å den som lyder idioten är själv idiot
Fäster boja runt sin egen fot
Så käfta emot och finn kraft i ditt inre
Dårarnas drivhus gör människorna mindre
Så rädda, blåsta missledda
Styrda bevakade men aldrig sedda
Påtvingat oss inget verkligt vi
Styrd av någon annan inte verklig fri
Hög tid sluta vänta, gör gjort av det tänkta
Tanken håller dörrarna stängda.

Jag sa du kan om du vill, du vill så du kan
Jag sa du kan om du vill, du vill så du kan
Våga vilja våga fråga, känn din egen förmåga

Ja sa vafan lägg av å gnäll sluta snacka, prata massa skit
Du e ju alldeles för bra för att ha gnat å klagan som gebit
Gör dig av med dina ok o kedjor å ana känn hur stark du e
Skriv din egen bok å bygg smedjor för varje god idé
Protestera kritisera sjung skrik prata diskutera
vråla måla initiera glöd för vatten å bröd för flera
Tänd eldar där du ser mörker du orkar för du blir aldrig trött
Vänd när du fastnar vattna där det torkar skrik när du ser rött
Gör egna konstruktioner i auktoritetsfria zoner
Egna legioner kärlekssoldater med kanoner
Å glömmer väderkvarnar å miljoner illusioner
Sprider glädje skjuter toner verklighet av visioner
Din egen tanke var god så gör verklighet av den
Låt din känsla ge dig mod och gör din nästa till din vän
Bäst du gör det nu, för din tid är nu och inte sen
Bästa att du är du och du kan göra det igen

Jag sa du kan om du vill, du vill så du kan
Jag sa du kan om du vill, du vill så du kan
Det e klart du kan, klart du kan

Så många måsten är dom verkligen dina
Många tar andras och gör dom till sina
Stressade jäktar för nån annans skull
Som aldrig finns när du faller omkull
Å behöver stöd bara tar över glöd
Gör den till sin lever i överflöd
Lev inte död samla sånt du aldrig hann
Du kan om du vill, du vill så du kan

De enda jag ser e stängda dörrar där
För oss som vill mer än att bygga karriär
Sök i dig själv för de e lögner dom lär
dom leker med eld å låga begär
Så vägra stå still
Vet vad du vill
Sträva i kärlek med vännen intill
Du kan och jag kan tillsammans kan vi mer
Fram som en brand av hettan blir vi fler

Jag sa du kan om du vill, du vill så du kan
Det e klart du kan, klart du kan, klart du kan göra drömmen till sann
Jag sa du kan om du vill, du vill så du kan
Låt dom se du har fan mer att ge