Ta ett första steg, och titta runt. För du kan hitta fler, vi har vår strand där fåglar häckar.
Emma kallar mig:
Lysten
Euforisk
och
Vämjelig
Lysten
Euforisk
och
Vämjelig
Det är väl inte mer än rätt att jag bekräftar hennes påstående och svarar med att det har väl hänt att sådana inslag har påverkat min framtoning då och då. Några andra ord som bra skulle kunna beskriva mig är : Fullständigt pinsamt skämmig.
"Hur är detta möjligt?" tänker ni då. "Ellen som är så duktig på allt hon tar se te, och är bäst i världen." Men nej, go'vänner jag är rädd att jag gör er besvikna när jag dementerar dessa antaganden:
"Hur är detta möjligt?" tänker ni då. "Ellen som är så duktig på allt hon tar se te, och är bäst i världen." Men nej, go'vänner jag är rädd att jag gör er besvikna när jag dementerar dessa antaganden:
Här på Ringhals finns det inte så jättemycket att ta sig för. Inte när man inte jobbar över det vill säga. Så jag brukar ta mig en liten trudelutt kring slingan, där man även kan se havet.
Sagt och gjort. Häromdagen när det begav sig (runt slingan) gick jag där i min godan ro med plopparna i örahålen och inte tänkte jag mer på det utan hipp som happ kom där en rap. Då jag har musik på förnimmer jag inte volymen på rapen. JUST DÅ tudar det fram en joggande karl(nr1) rakt framför mig från en krök. Han MÅSTE har hört min rap, med måtta, jag ler lite halvt men försöker mest smälta genom jorden och hoppas vid gudarna att rapen inte var alltför högmäld.
Så efter ca en kvart är allt glömt (önsketänkande) och förlåtet och jag försätter min lunk. Då plötsligt jag känner en buse i näsan. Tji fick jag då busen hade följe av sin svans, som var lång. Vad gör man när man är mitt ute i skogen och inte har en näsduk till hands? Ja, inte ens min duk hade jag. Jo! Man tager vad man haver, nämligen nävarna. Mitt i mitt pillade när det känns som nästan allt är ute i friska luften dyker en till karlajäkon(nr2) upp!
Det enda som for igenom min hjärncell var hur länge har han sett mig utan att jag sett honom?
Där trodde jag att jag gjort mitt skämmiga för dagen, men slingan var ju inte riktigt slut och jag slappnar av i tron om att snart är jag tillbaka och ingenting kan hända sista biten. Då börjar Sad but true spelas i lurarna och jag tänker på en sak som en kär vän till mig tidigare sagt om denna låt. Tanken gör mig glad, så glad att jag börjar skratta ljudligt för mig själv. Mitt hånflin avbryts av att jag blir rädd för en rörelse i ögonvrån, min blick söks dit och där springer en jävla karlajävel(nr3) till. Inte vilken som helst heller utan det visar sig att karladroskan nr1 har så tjusigt valt att ta sig en svängom till runt slingan.
Det enda jag kan göra nu är att hoppas på att dessa män (speciellt nr1&3) inte jobbar som vakter på kärnkraftverket för då har jag avstängning pga psykisk ohälsa att vänta.
Sagt och gjort. Häromdagen när det begav sig (runt slingan) gick jag där i min godan ro med plopparna i örahålen och inte tänkte jag mer på det utan hipp som happ kom där en rap. Då jag har musik på förnimmer jag inte volymen på rapen. JUST DÅ tudar det fram en joggande karl(nr1) rakt framför mig från en krök. Han MÅSTE har hört min rap, med måtta, jag ler lite halvt men försöker mest smälta genom jorden och hoppas vid gudarna att rapen inte var alltför högmäld.
Så efter ca en kvart är allt glömt (önsketänkande) och förlåtet och jag försätter min lunk. Då plötsligt jag känner en buse i näsan. Tji fick jag då busen hade följe av sin svans, som var lång. Vad gör man när man är mitt ute i skogen och inte har en näsduk till hands? Ja, inte ens min duk hade jag. Jo! Man tager vad man haver, nämligen nävarna. Mitt i mitt pillade när det känns som nästan allt är ute i friska luften dyker en till karlajäkon(nr2) upp!
Det enda som for igenom min hjärncell var hur länge har han sett mig utan att jag sett honom?
Där trodde jag att jag gjort mitt skämmiga för dagen, men slingan var ju inte riktigt slut och jag slappnar av i tron om att snart är jag tillbaka och ingenting kan hända sista biten. Då börjar Sad but true spelas i lurarna och jag tänker på en sak som en kär vän till mig tidigare sagt om denna låt. Tanken gör mig glad, så glad att jag börjar skratta ljudligt för mig själv. Mitt hånflin avbryts av att jag blir rädd för en rörelse i ögonvrån, min blick söks dit och där springer en jävla karlajävel(nr3) till. Inte vilken som helst heller utan det visar sig att karladroskan nr1 har så tjusigt valt att ta sig en svängom till runt slingan.
Det enda jag kan göra nu är att hoppas på att dessa män (speciellt nr1&3) inte jobbar som vakter på kärnkraftverket för då har jag avstängning pga psykisk ohälsa att vänta.
Kommentarer
Trackback
